Om Li Kioko

Med japanska rötter växer Li Kioko upp i Sao Paulo, Brasilien.
Kontakten med pappa Tsunehiko, släkt med samurajer, är mycket speciell. Han satsar på de fem döttrarnas utbildning. De tre sönerna "klarar sig ju ändå". Li fostras strikt i en katolsk nunneskola. "Du kan inte ta mig, du kan inte ta mig!" ropar hon när mamma Hime jagar henne med en kvast och hon springer och gömmer sig i apelsinträdet. På samma sätt upplever jag Li som vuxen. Hon är busig och fri som en fågel. Går sin egen väg, vill inte placeras i ett fack.

Li börjar skriva dikter och ett litteraturstipendium för henne till Europa - Spanien och Paris där hon träffar Picasso, Max Ernst, Jean Arp och sin man Ingemar Persson.
De flyttar till Sverige, där hon börjar måla för att uttrycka sig. Hennes bilder och ansikten gestaltar ömhet och poesi. Språket lär hon sig genom svenska författare; Sara Lidman, Selma Lagerlöf, Harry Martinson, Göran Sonnevi och Elisabeth Hermodsson. Vänskaperna är livslånga, i Jönköping demonstrerar hon tillsammans med Sara Lidman mot Vietnamkriget.
Hemmet i Norrahammar en mötesplats för alla slags människor, det politiska engagemanget är personligt och mänskligt. Hon gillar att arbeta med samhällsprojekt. Bland barn, äldre, på fängelse. Efter en kurs i muralmåleri på Konstakademin i Stockholm får hon en rad offentliga uppdrag. Lille Prinsen av Antoine Saint Exupery är hennes ständiga ledstjärna, och man kan säga att hon levde efter ett citat ur sagan; "C´est le temps que tu as perdu pour ta rose, que fait ta rose si importante".

Målningarna från 2009 lyser av livskraft och lätthet. Guldfärg, glittrande sand, japanskt papper. Vi valde tillsammans ut verken som skulle vara med på V- Art 09 i Värnamo i september. En spännande öppen mötesplats i den gamla gummifabriken. Det var så hon ville verka, på verkstadsgolvet, nära människorna.
I augusti samma år gick Li bort.

Ingeli Aalto

 
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)